På äventyr i mitt bagage

– ett ventilationshål på vägen …..

Hur är det möjligt…. — 26 maj, 2014

Hur är det möjligt….

…… att en så många i Sverige och Europa inte tycker att alla människor har ett lika värde?
Detta gör mig fullkomligt livrädd och så ledsen… jag förstår inte…. vad är det som gör att en person skulle vara mer värd än en annan… jag förstår inte.
När jag var 16 var jag på klassresa till Berlin. Utanför sachsenhausen satt det en man med bara stumpar till ben. Trots min svaga 2:a i betyg i tyska så förstod jag allt han sa om att vi måste berätta om vad som hände under 2:a världskriget. Det får inte glömmas bort.
Har vi inte lärt oss något av historien?
Det är lätt att säga att nazism och rasism handlar bara om okunskap… jo så är det… men nu står vi här och okunskapen och trångsyntheten har gjort att både rasism och nynazism har kommit in i eu parlamentet och ska vara med att ta beslut.
Jag vill bara krypa in i ett hörn och gråta… blunda och hoppad att allt detta är en hemsk dröm……
…… men så är det inte…..
Många i SD säger att allt ont kommer från muslimer…. men samtidigt säger många i SD att de är kristna och i bibeln pratar man om den gyllene regeln;
Du ska behandla andra som du själv vill bli behandlad…..
Hur går det ihop?????
Jag kommer bara krypa in i mitt hörn för att samla kraft. .. jag kommer aldrig att acceptera detta….
Vi är alla HOMOSAPIENS vi är alla samma…
Vi är alla människor och vi är alla värda lika mycket!!!!

image

image

image

image

Annonser
Lösenordsskyddad: Öva sig på att ta emot….. — 27 februari, 2014
Utbildning… A och O — 2 november, 2013
Osminkade bilder — 20 oktober, 2013

Osminkade bilder

Nu har jag under några dagar sett i media…kändisar som visar den osminkade sanningen på Istagram…

Jag tänkte att JA det kanske är något som jag ska göra….

Börjar ta kort och när jag ska publicera det så ser jag bara alla fel, jag ser inget som är bra eller inget som jag vill visa….

Nu har jag gått och tänkt på detta i några dagar, jag vill inte att det ska vara så.

Jag kan åka på affären utan smink, jag kan gå hela dagar utan smink, men jag kan inte titta på mig själv utan smink.

Varför är det så??
Varför är det så att bara ser dåliga saker när jag ser mig….
Nu har jag cyklat detta i hjärnan några dagar och tänk på detta blogginlägg….

Jag vet inte varför det är så, men jag vill inte att det ska vara så.
Jag vill kunna säga, men Linnea vad du är snygg…utan smink…..

Jag tog några kort innan idag och jag tycker att jag är fin utan smink, men det sitter långt inne, jag är inte helt säker på att jag menar det men det låter bra….
Men detta inlägg är ett steg i rätt riktining, detta är jobbigt att skriva…göra…..
men jag är fin även utan smink…..

Tänkte först att jag var smart och tog i motljus, då visar man ju jättemycket…. eller inte….

utan 1

Men här är bilder på mig utan smink!!!!!

utan 2 utan 3

 

 

 

 

Denna hatkärlek…. — 19 oktober, 2013

Denna hatkärlek….

Ja vad ska man säga …. här har man gått och myst i sommarvärmen och känt att hösten vintern är långt borta. Det är kallt in i märgen när jag tänker på all snö som kommer att behöva skottas i vinter.

Sedan när man minst anar det så kommer herr Vinter. Marken är vit ute och elementen osar värme inne.

Det man eller jag glömmer bort när man går i all sin mysiga värme är hur vitt, rent och fint allt blir när snön hamnar på marken. Att allt får en ny chans, täcks av det vita för att vila för att få kraft att blomma till nästa år igen.

När man står i hallen, sätter på sig vinterjackan, drar upp dragkedjan och rättar till så att det är täckt långt upp mot ansiktet. Alla celler i kroppen skriker vänd och gå in i värmen, tar första steget ut och låter den kalla luften fylla lungorna. Det är då man känner att det kommer in ny luft, ny energi och det är kanske inte så dumt ändå.

Tänk att livet ofta är så, man blir så galet trött på saker precis innan de förändras och när man inser det då står man där och tycker om eller tom älskar det man är mitt uppe i.

På våren så är jag så trött på vintern, sedan kommer det gröna och gör samma sak, allt ser så rent ut, allt får en ny chans……

 

 

Lösenordsskyddad: Claws…klor… det gör ont när nytt ska in…. — 16 september, 2013
For the first time in my life…… — 23 augusti, 2013

For the first time in my life……

I början av sommaren så blev det så att arbetet ändrades pga av olika orsaker.

Det kom sig så att jag gick in för att ”rädda” situationen som blev, som den servande ängel jag är….

Det var inte helt självklart, det var ungefär som att dra bort ett plåster.
När jag fortsatte med detta så insåg jag att detta var ganska kul och att jag faktiskt är ganska bra på det.

Jag tog upp med min chef att detta är nog något som jag vill jobba med. Svaret var
-Nej det tycker inte jag är en bra idé.

Det kom väl lite olika halvhjärtade lösningar, men nu börjar det bli så att tiden börjar bli knapp att lösa det.

Jag tog upp det igen och återigen samma svar. Nej det kommer inte att hända.

FRUSTRERANDE!!!!!!!!!1

Jag har nu den senaste veckan funderat på hur jag ska göra… ska jag ta ett beslut där jag prioriterar mig själv och ingen annan… bara tänker på mig, eller ska jag vara den servande ängel som jag har varit större delen av mitt liv.

Fundera fundera fundera…..

Igår kom min uppdragsgivare in och kastade ur sig en massa fraser om vad jag fick och inte fick göra….PUNKT…. men prata du med den och den……

I och med det så rasade ängelvingarna ner och bägaren rann över.

Jag hade lite uppgifter att göra på min lunch ringde jag upp min chef…..

Han hade en låång utläggning om varför det inte gick för sig att jag gjorde som jag gjorde….

Jag hör mig säga:
– Fint då säger jag upp mig!!
Nej… nej det går inte….. här kom det en lång utläggning om att det inte kan vara så att allt står och faller med mig… det var mycket svordomar och mycket som rann över……..

…… sedan hör jag min chef säga …men Linnea hur vill du jobba…

-jag vill jobba så här och jag vill ha 100 % ….
-ja vi kanske kan lösa det si eller så…
– Jag bryr mig inte hur ni löser det…lös det bara….

Vid det här laget sprutar adrenalinet ur mig och jag kan inte riktigt minnas när jag var så arg…..
Vi la på luren….

Jag har för första gången tagit ett beslut med bara mig i …. ingen annan… bara prioriterat mig mig mig….

det är första gången….. och det känns så skönt i magen….

Och ja… jag fick det som jag ville……

Jag är så stolt över mig…. fasiken vad jag har jobbat med mig själv och vilken utdelning det har gett…. nu är jag högst upp på min stege och inte längst ner under katterna….

Jag är så tacksam för alla som har lyssnat så öronen blöder när jag har ventilerat och vänt och vänt.

ps….. jag kommer att ta bort lösenordet på detta… men inte ännu…. så Ni som har kunnat läsa detta…. behåll det för er tills dess att lösenordet är borttaget….

Tack !!

JAG ÄR SÅ BRA!!!

Citat…inspiration…bilder — 21 augusti, 2013
Böcker jag vill läsa…. vill Ni?? — 19 augusti, 2013

Böcker jag vill läsa…. vill Ni??

Nu har jag snurrat in ordentligt på tanken med en bokklubb / bokcirkel… min tanke är att det skulle vara roligt att flera personer läser samma bok för att sedan diskutera lite runt boken…

Hur??

Jag känner inget behov av att träffas….just nu iallafall….
Min tanke var då att starta en sluten grupp på facebook där man sedan kan diskutera boken och andra böcker som ska läsas.

Nu har jag suttit på Adlibris och kollat på olika böcker som jag skulle vilja läsa, om det är någon av er som känner att en bokcirkel skulle vara kul, men har andra böcker på ”att läsa” listan, lägg den / dom in en kommentar så läggs de till listan.

OM jag har tur så är det 6-10 personer som nappar på denna ideén så kanske vi kan starta en egen bokklubb / bokcirkel.

Mitt i familjeidyllen står han plötsligt där, tonårsförälskelsen hon aldrig glömt.

Caroline är visserligen lyckligt gift, men hon har aldrig riktigt glömt sin ungdomskärlek Adam. När han av en slump kliver in i hennes liv igen vänds tillvaron upp och ner. Caroline får erbjudande om arbete på hans företag, och hon blir mer och mer insnärjd i sina egna känslor och i hans. Men ska hon verkligen riskera allt hon har för Adam?

 Tre kvinnors liv kantrar. Fullständigt.
Nedräkningen har börjat, men julen kommer inte att bli som någon annan. Hon vet det. För mycket har hänt.
Psykologen Maria är lyckligt gift med Manne och mamma till två små barn. När hon upptäcker en knöl i bröstet drabbas hon av en fruktansvärd dödsångest. Och riskerar allt för att lindra den. Nu hotar sanningen att hinna ikapp henne.
Helmi arbetar som läkare på onkologen, Karolinska Sjukhuset, och rollen som dödens budbärare står henne upp i halsen. Hon fattar ett drastiskt beslut som, enligt henne, skonar både henne själv och patienterna. Samtidigt börjar hennes noga kontrollerade liv att krackelera. Ångestfulla minnen som hon trodde sig förträngt för alltid pockar på uppmärksamhet och hennes gamla bedövningsmedel, sex, fungerar inte lika bra som tidigare.
Isabelle är förskollärare och längtar intensivt efter egna barn. Hon är lyckligt kär i sin sambo Jerker men börjar bli frustrerad över att han vill skynda långsamt i relationen. Men är Isabelle själv verkligen så redo för ett liv med Jerker som hon tror? Hon förföljs av tanken på ett par mörka ögon som hon trodde var borta. För alltid.
Medan en gråkall december sänker sig över Stockholm, korsas de tre kvinnornas stigar, den psykologiska spänningen skruvas upp och livsavgörande val måste fattas.
Det enda rätta är en stark och trovärdig psykologisk relationsroman om moderna kvinnor mitt i livet.

 Lou Clark och Will Traynor är så olika man kan vara. Lou bor hemma och försörjer sina föräldrar med lönen från kaféet där hon jobbar. Hon har inga ambitioner utanför den lilla stad där hon bott i hela sitt liv. Will var en atletisk A-personlighet, framgångsrik aktiemäklare med toppjobb i London och snygg flickvän. Tills en motorcykelolycka tog ifrån honom alltsammans.
När Lou blir arbetslös tar hon jobbet som den totalförlamade Wills sällskapsdam enbart för att hon inte kan hitta något annat, och hon behöver verkligen pengarna.
Will har bestämt sig  hans liv är trångt och glädjelöst, och han vet exakt hur han ska få slut på alltihop. Lou bestämmer sig i sin tur för att få Will att ändra sig.
Ingen av dem vet att de kommer att förändra varandra för alltid.

 Föreställ dig en dagbok som berättar vad som ska hända
i morgon. Skulle du vilja veta?
Tamara har alltid levt för ögonblicket och aldrig skänkt
morgondagen en tanke. Men när ett ambulerande bibliotek
kommer till byn hon bor i och hon hittar en stor,
läderinbunden bok med hänglås, väcks hennes nyfikenhet.
Med lite hjälp lyckas hon öppna boken, och oväntade ting
börjar hända.
En varm och charmerande historia i omisskännlig Cecelia
Ahern-stil om hur morgondagen kan förändra det som sker i
dag

När Cheryl Strayed är tjugotvå år rasar hennes liv samman. Hennes mamma, som bara är drygt fyrtio år gammal, insjuknar oväntat i en agressiv cancer och avlider hastigt. Hennes ursprungsfamilj, brodern, styvfadern, splittras och tappar sakta men säkert kontakten. Cheryl flyr vardagen och sin man, inleder affärer med en rad olika män varav en är narkoman och snart går också hon på heroin. Hennes äktenskap kraschar naturligtvis. På några få år har hon förlorat allt. Framför allt tron på sig själv. Men någonstans i en spiral som bara pekar neråt föds idéen om att under tre månader lämna allt och ge sig ut på en vandring från Mexiko till den kanadensiska gränsen. Leden heter Pacific Crest Trail, är knappast mer än ett streck på kartan och verkligen ingenting för amatörer. Vild handlar om denna livsavgörande färd. Cheryl går ensam genom snö och öknar, i för små kängor och med för tung ryggsäck, och möter skallerormar, björn och andra vandrare – de som blir vänner för livet, och de som vill utnyttja att hon är en ensam kvinna. Hon begår alla fel man kan tänka sig, men lär sig av misstagen och långsamt mognar insikten om att hon nog kan börja tycka om sig själv igen. Mot alla odds kämpar Strayed på under den hundra dagar långa vandringen som först bryter ned henne, men gör henne starkare och slutligen hel igen. Vild är en drabbande skildring av en ung kvinnas kamp med sig själv.

moi3
Klicka på bilden för att komma till min facebooksida
BOKKLUBB — 18 augusti, 2013

BOKKLUBB

Nu måste jag faktiskt säga en sak… Detta är ditt fel Simona Ahrnstedt……

Jag har blivit otroligt påverkad av hennes böcker och upplever att det är så mycket som jag skulle vilja diskutera. Det är så många nivåer av alla olika händelser, tankar och saker som sker i böckerna.

Jag kan tänka på massa olika saker som passar in i mitt liv, eller i nutid i dagens samhälle.

JAG VILL START eller GÅ MED I EN BOKKLUBB

Där man läser samma böcker för att sedan diskutera dem.
Hitta / göra ett forum som passar detta… jag vet inte om det är Facebook eller det kanske finns ett forum där man gå med, men det är ju en viss tjusning med att vara en sluten grupp som inte är öppen för alla.

Cicilia Ahern har legat högt på min lista, men hon känns lite….. hm… tunn.. hennes böcker har oftast bara 1 nivå av vad som händer…. Är det någon som fattar vad jag menar med detta.

LaVyrve Spencer har härliga historier, Meave Binchys historier om Quentins låg mig varmt om hjärtat, men jag vet inte inte jag gillar det inte lika mycket längre.

Jag läser mest kvinnliga författare, nästan eller aldrig deckare, men älskar Dan Browns böcker, för att inte tala om Sidney Sheldon, men det finns en djup kärlek i detta med. Dan Brown har kärleken och kunskapen till symbolerna och människorna, SIdney Sheldon har alltid någon form av kärlek inblandad i historien.

Simona Ahrnsteds böcker är de första som jag har läst i sk. Romance, en typ av böcker som passar mig perfekt…..

SÅ om jag ska gå med eller starta en bokklubb så är det denna typen av böcker jag vill läsa… böcker med kärlek och starka personligheter ….

Någon som känner att det lockar er och att det kanske tom är något Ni oxå skulle vilja göra….

Hör av er ….. här eller på FB….

Ha en härlig söndag

Kramar!!

%d bloggare gillar detta: