….men jag älskar att laga mat.

Det är mycket som händer i knoppen just nu. Denna resan jag gör handlar inte om några andra utan BARA om mig och min insida.

Jag skulle kunna skriva rader upp och rader ner om hur du ska skära morötter på bästa sättet för att de ska koka sönder i grytan, eller hur du ska behandla samma morot om du vill ha en välsmakande tuggbar grönsak i grytan.

Jag älskar att ha en korg med billiga vardagliga råvaror för att sedan förvandla dem i köket så att gästen, som ska äta maten, tror att det är en dyr råvara som han eller hon aldrig skulle ha råd med.

Ett av mina bästa minnen från restaurangbranschen kommer från Västervik och Harrys, där jag jobbade.
Det var en relativt lugn fredag eller lördagskväll och på slutet av kvällen fick jag in en beställning på den dyraste rätten, det var:

Oxfilé tornedau med potatistorn, parmesangratinerat zuccinitorn och körsbärsketchup.

Jag la upp den på en oval tallrik med ett torn på varje sida och den mörka köttbiten i mitten, sedan ketchupen, lite färggranna oljor och en balsamicosirap.
Den var så snygg, jag hoppade och dansade när servitrisen kom in och hämtade tallriken, det var bullseye!!!
endorfiner och adrenalin som rusar i kroppen enbart för uppläggningen på en tallrik.
Servitrisen kommer in och berättar att gästen frågat om han verkligen skulle äta i konstverket, betyget senare var: Detta är det godaste jag har ätit.
Jag blir varm i kroppen bara av att skriva om detta.

Jag älskar detta, jag älskar smaker, sött, salt surt och beskt. Hur framhäver jag dem eller vilka råvaror använder jag för att ta bort en smak som är oönskad i maten. Jag älskar att stå vid spisen, smaka testa och krydda och när jag är klar så vet jag att maten är perfekt det är precis så här just denna maten ska smaka.

Ska jag vara helt ärlig så passar det mig super med soppor, jag får laga mat till familjen, men tyvärr får jag inte smaka utan nu går jag på rutin, men bäst av allt jag behöver inte äta maten efter.

Det känns som lite tabu att säga att man inte gillar att äta, men det är liksom klart vid spisen. Det är annorlunda om inte jag lagar maten.

Varför är jag då överviktigt…. det har inget med mat att göra utan med sug och småätande.
Det kryper i kroppen på mig av vara still att inte vara sysselsatt, samtidigt som jag nästan kan bli paralyserad av att inte vara sysselsatt. Jag behöver verkligen öva på detta att aktivt vara stilla. Jag har försökt meditera, så läser jag blunda och låt tankarna komma och gå som de vill. När jag gör det så är det som om 8 motorvägar av tankar forsar in i mitt huvud och det blir så mycket tankar så det känns som om hjärnan ska explodera, det finns ingen avslappning i det alls utan det blir bara stressande. När jag sedan öppnar ögonen igen så stillar det sig och är kanske bara 2 motorvägar.

Jag kanske ska ta hjälp av någon här…… hm….

Jag har dövat min hyperaktivitet med socker, framförallt, kolhydrater mm. När jag jobbade inom restaurang så var aldrig detta ett problem för tempot i ett restaurangkök är detsamma som i min hjärna, sedan när man ska passa in i verkligheten utanför och först upptäcker hur lååångsamt det går och sedan försöka hitta något som stillar hjärnan.

Jag behöver cykla på detta lite och det kanske är så att jag ska börja fundera på det med bokstavskombination…. det är ju inte så att den tanken funnits med innan, det är en ständigt återkommande tanke och ibland kommentar.

Nä nu över till min doftande gryta

Kramar

Let love be the glory!!

Hitta tacksamhet en dag som denna....

Annonser