Efter att ha träffat en av mina käraste personer …som finns närmast mitt hjärta, och vi har diskuterat och pratat utbrändhet, har jag insett att jag är eller har varit utbränd.
Reaktioner som tappa tråden, inte sova ordentligt, trött och att helt enkelt inte orka kan jag sätta CHECK på.

Det känns skrämmande, men samtidigt känns det som om det var då och nu är det nya tider, jag är vaksam på när jag tappar tråden och det är verkligen ett sätt för mig att se att jag måste stilla mig.

Trots allt detta så mår jag bra på insidan, kroppen har svällt och jag har haft en kondition som har varit helt förstörd.
Innan när jag tränade och bantade fanns det som oftast elaka tankar till mig själv i spegeln, nu har jag kommit på mig själv känna och säga, men vad du är vacker.
Jag har känt att jag börjar träna när jag känner att det är dags,  och nu har jag tagit tag i den biten.
Det är en stor skillnad att träna för att jag vill och för att JAG vill förändra och inte för att andra tycker det eller att jag borde för att den elaka delen av hjärnan säger att man inte kan vara vacker och sexig när man är överviktig.

6bbd31300f3c37adb43b8e01103dae6b

8a288b27384a01fbe559ce38a1cdbd6c

49e274a1314cebe4ed45bfa11ceef336

Nu känns det som om jag är ”back on track”

Kramar till er alla!!!

Annonser