Denna hösten har varit en av de jobbigaste jag har varit med om, jag hoppas att jag lägger detta på minnet och kommer ihåg detta och inte gör om det.
Varför?? Jo för att jag är högpresterande och ibland vet jag inte mina gränser utan vill prestera på topp på allt. Jag fixar det ju, men det är på bekostnad av att jag bara blir ett tomt skal och allt annat sätts åt sidan.

81d8effb82661edaf6a95071dcffd72c

En dag morgon under hösten vaknade jag på morgonen innan klockan ringde, dagspusslet börjar när klockan ringer. jag kom till ett sittande läge, men längre kom jag inte. Helt oförmögen att resa mig satt jag där, funderade på hur fasiken jag skulle klara av dagen. Visste att jag inte hade så mycket inbokat på förmiddagen, så jag bestämde mig för att duscha, väcka barnen, sedan när barnen har åkt till skolan så gör jag mig iordning, det får ta den tid det tar för det finns inget annat val.
Med musik på och göra mig iordning så tog jag mig till jobbet.

Det som har fått ge vika mest är min träning, den har helt försvunnit. Det har varit tillfällen när jag har känt att idag måste jag träna, men orken finns inte, det finns inte ens på kartan.
Resultatet är ju att jag har tappat kondition, gått upp i vikt, men på ett konstigt knasigt sätt så känns det ändå OK och jag mår när det gäller denna biten bra på insidan.

wpid-4c9fe3de3004dfe7c345d059358c65a7.jpg

Under allt detta, när jag kommer hem som en urvriden disktrasa trött men med försök till att vara pigg och glad och vara en bra mamma, så har min man tagit ett stort lass och fixat och trixat. Detta är en av de positiva sakerna som har kommit ur detta; känslan i kropp och själ att vi som man och hustru har kommit varandra närmare och vet att vi är där och tar emot när den andra faller.

c207b5ddf1304cde4840973cc3a03588

Jag jobbade den sista dagen innan jul, den 23/12. Kände en viss stress över det, men var ändå klar med det mesta. Vi bestämde att vi skulle vara hemma, men hade lite planer till nyår. Vi njöt och mös och var stilla tillsammans, tittade på tv åt gott och drack glögg. Nyår närmade sig och paniken i mig började växa över att vara tvungen att vara social, vi avbokade alla planer.

Jag var tvungen att jobba lite den 2/1, det kändes bra och det kändes som om jag hade en tydlig distans till det.

Här bestämde jag mig för att detta fungerar inte, jag måste måla och jag måste rita lite. Hela helgen ritade jag både i kol, pastellfärg och grafit. Det började infinna sig en bra känsla i magen.

836b13298c97e9277535a7afb00eb16e

Igår den 5/1 var första dagen sedan den 23/12 som jag kände; Nu är jag avslappnad, nu känns det bra i magen och nu känner jag igen mig själv.

Jag blir lite skrämd av att det tog så lång tid att komma igen och att det har tagit så på mina krafter.
Men nu ser jag med tillförsikt på framtiden och jag hoppas att detta har satt sådana spår i mig att jag vet och har vett nog att sätta stopp  för mig själv och faktiskt leva lite efter mitt hatord LAGOM och se det positiva i det.

Jag längtar efter min träning, längtar efter känslan, men det är klart att det finns ett visst mått av ångest med tanke på att det kommer att bli så galet jobbigt de första gångerna.

504ffebeed527a0cdbc473f005731d55 27613f8e4a6d9c0bed916ca926e98dec

Nu tackar jag för att jag har fått ta upp er tid och säger LET LOVE BE THE GLORY!!

Annonser