Ja vad ska man säga …. här har man gått och myst i sommarvärmen och känt att hösten vintern är långt borta. Det är kallt in i märgen när jag tänker på all snö som kommer att behöva skottas i vinter.

Sedan när man minst anar det så kommer herr Vinter. Marken är vit ute och elementen osar värme inne.

Det man eller jag glömmer bort när man går i all sin mysiga värme är hur vitt, rent och fint allt blir när snön hamnar på marken. Att allt får en ny chans, täcks av det vita för att vila för att få kraft att blomma till nästa år igen.

När man står i hallen, sätter på sig vinterjackan, drar upp dragkedjan och rättar till så att det är täckt långt upp mot ansiktet. Alla celler i kroppen skriker vänd och gå in i värmen, tar första steget ut och låter den kalla luften fylla lungorna. Det är då man känner att det kommer in ny luft, ny energi och det är kanske inte så dumt ändå.

Tänk att livet ofta är så, man blir så galet trött på saker precis innan de förändras och när man inser det då står man där och tycker om eller tom älskar det man är mitt uppe i.

På våren så är jag så trött på vintern, sedan kommer det gröna och gör samma sak, allt ser så rent ut, allt får en ny chans……