På äventyr i mitt bagage

– ett ventilationshål på vägen …..

Osminkade bilder — 20 oktober, 2013

Osminkade bilder

Nu har jag under några dagar sett i media…kändisar som visar den osminkade sanningen på Istagram…

Jag tänkte att JA det kanske är något som jag ska göra….

Börjar ta kort och när jag ska publicera det så ser jag bara alla fel, jag ser inget som är bra eller inget som jag vill visa….

Nu har jag gått och tänkt på detta i några dagar, jag vill inte att det ska vara så.

Jag kan åka på affären utan smink, jag kan gå hela dagar utan smink, men jag kan inte titta på mig själv utan smink.

Varför är det så??
Varför är det så att bara ser dåliga saker när jag ser mig….
Nu har jag cyklat detta i hjärnan några dagar och tänk på detta blogginlägg….

Jag vet inte varför det är så, men jag vill inte att det ska vara så.
Jag vill kunna säga, men Linnea vad du är snygg…utan smink…..

Jag tog några kort innan idag och jag tycker att jag är fin utan smink, men det sitter långt inne, jag är inte helt säker på att jag menar det men det låter bra….
Men detta inlägg är ett steg i rätt riktining, detta är jobbigt att skriva…göra…..
men jag är fin även utan smink…..

Tänkte först att jag var smart och tog i motljus, då visar man ju jättemycket…. eller inte….

utan 1

Men här är bilder på mig utan smink!!!!!

utan 2 utan 3

 

 

 

 

Annonser
Denna hatkärlek…. — 19 oktober, 2013

Denna hatkärlek….

Ja vad ska man säga …. här har man gått och myst i sommarvärmen och känt att hösten vintern är långt borta. Det är kallt in i märgen när jag tänker på all snö som kommer att behöva skottas i vinter.

Sedan när man minst anar det så kommer herr Vinter. Marken är vit ute och elementen osar värme inne.

Det man eller jag glömmer bort när man går i all sin mysiga värme är hur vitt, rent och fint allt blir när snön hamnar på marken. Att allt får en ny chans, täcks av det vita för att vila för att få kraft att blomma till nästa år igen.

När man står i hallen, sätter på sig vinterjackan, drar upp dragkedjan och rättar till så att det är täckt långt upp mot ansiktet. Alla celler i kroppen skriker vänd och gå in i värmen, tar första steget ut och låter den kalla luften fylla lungorna. Det är då man känner att det kommer in ny luft, ny energi och det är kanske inte så dumt ändå.

Tänk att livet ofta är så, man blir så galet trött på saker precis innan de förändras och när man inser det då står man där och tycker om eller tom älskar det man är mitt uppe i.

På våren så är jag så trött på vintern, sedan kommer det gröna och gör samma sak, allt ser så rent ut, allt får en ny chans……

 

 

%d bloggare gillar detta: