I fredags så hade jag en jobbig dag på jobbet….. gick och la mig utmattad och tänkte… hur fasiken ska jag orka gå på en fest imorgon….. vaknade tänkte på jobbet….

Bestämde när jag åkte hemifrån, nä jag ska bara vara med lite sedan åker jag hem för jag orkar inte mera…..

Kom dit och sköljs över av glädjen och all förväntan som låg i luften….
Man tackar inte nej till champangefrukost med jordgubbar och jag ringe min man och sa

– Jag ringer när jag vill bli hämtad för jag ska vara kvar.

Förmiddagen övergick till dag och med blå himmel och en strålande sol i gräset, granne med kohagen, så blev det glada hjärtliga skratt, tunga men hjärtliga tårar, liknelser.. aha moments och en fråga som jag kommer bära med mig länge länge
”Linnea varför kom inte du?”

Ja varför kom inte jag …. jag skäms lite över att inte ha sett vänskapen som fanns där….. eller finns där….

I efterhand när jag tänker bakåt så kan jag verkligen tänka…. Varför åkte du inte, Linnea….. men i fortsättningen vet jag vad som finns och vart jag ska åka.

Dagen blev eftermiddag som sedan blev kväll och natt… och med vissa känner jag att detta har skapat en band…som jag kanske visste fanns, men inte riktigt vågade.

Jag är oändligt tacksam för att jag stannade och ännu mera tacksam för att kärlek som vi delade med varandra.

TACK, jag kommer att lägga kvällen i mitt hjärta och spara den som ett kärt minne…..

Jag tänker inte säga: ”det gör vi om igen” för det går inte, men jag kommer ta tag i de utsträkta händerna och kupa händerna och säga…

HÄR… här är min vänskap och mitt hjärta…..