I mitt förra inlägg så skrev jag om hur jag blev uppsagd och sedan återanställd nästan samtidigt.

När jag stod där mitt i alla känslor som bubblade över så bestämde jag mig för att måbra baka lite… lite oväntat kände jag att jag ville göra farmors sockerkransar, jag hade aldrig bakat dem innan, men ätit dem alla de gånger som älskade farmor gjorde dem.

Igår fick jag ett infall att jag skulle baka dem, jag bestämde att jag tom skulle baka en dubbel sats. Det är en massa rullande och penslande, och det kräver verkligen att man är ordentlig, inte slarvar och låter det ta sin tid. Under tiden tog jag enhel del kort och kände verkligen att farmor var tillsammans med mig… tänkte mycket på allt som vi gjorde när jag var hos henne i Malmö, hur mysigt det var att bara vara i hennes närhet, alla samtal, hennes doft.

Det finns ingen ingen som gör rosenbröd som hon gör, jag har försökt få till dem så som de smakade när hon gjorde dem, men jag får inte till det.

Idag såg jag att det var en av mina vänner som fyller år idag och kom på att på vägen till hennes 30 årsfirande för 11 år sedan, det var då mamma ringde och sa att farmor hade dött….

Jag skickade ett sms till mamma och pappa för att dubbelkolla om det verkligen stämde.

Pappa ringde upp efter ett tag och berättade att det var inte idag utan igår!!!!!!!!!!!!!!

Jag berättade för pappa vad det var som hade hänt under gårdagen och vi kom fram till att det är underbart med dessa besök från himlen från våra kära…..

farmorbakfarmorbak klart