I mitten på maj började jag gå hos psykolog, började träna och räknade kalorier. Att träna och räkna kalorier upptog större delen av min dag. Jag tränade varje dag och åt 1800 kalorier/dag. Jag byggde muskler och gick ner i vikt, men jag inte ner så mycket i förhållande till hur mycket jag minskade i omfång. Under sommaren så hade jag alltid ont i benen, vad jag än gjorde så gjorde det konstant ont. Nu efter sommaruppehållet så har jag med hjälp av psykologen insett att detta är som allt annat. Jag gör allt eller inget, det finns inget mellanläge. Jag förstod att jag måste hitta en medelväg, en väg som inte är på 100% utan ett sätt som jag kan träna äta rätt faktiskt i resten av mitt liv…Jag vet ju att jag skulle gå upp ganska mycket av de kilona som jag har gått ner om jag skulle sluta tvärt.

Detta var ett tag sedan och jag har varken orkat eller haft motivationen att fortsätta, men jag har gjort allt för att hitta en medelväg…..tycker att det har känts som om jag har gått upp i vikt igen…ända tills för några dagar sedan…. jag har hitta en form som passar mig, jag har inte gått ner i vikt, men jag har börjat minska i omfång igen…… Jag vet oxå att när mitt bagage blir lättare så kommer jag oxå bli det.

Jag har hittat ganska mycket tröst i ” As good as it gets” – det kanske blir bättre sedan, men just nu är det så bra det kan bli och faktiskt må lite bra i nuet här och nu.

Det är så lätt att grotta in sig i det förflutna och lika lätt att fastna i oro för framtiden, men jag försöker att njuta av livet här och nu just i denna minut…. att uppskatta det det lilla och fina i vardagen och inte låta det passera för att man är fullt upptagen med att grotta i tankarna….

…tills nästa gång…..

Kram